I förrgår läste jag en speedway-krönika ur Västerviks tidningen med titeln "4 matcher, 64 heat, 192 poäng och en bonus...".  Han skriver:
"Västervik-Dackarna på Ljungheden 49-47, Dackarna-Västervik i Målilla 47-49, Dackarna-Västervik i första finalen 53-43, Västervik-Dackarna i andra finalen 51-45.
Vad blir det? Jo, 64 heat och 192-192. Under slutspelet delades inga bonuspoäng ut, men Västerviks två segrar i grundserien gav en bonuspoäng. 192+1=193. Där har våra härliga silvergrabbarm lite att suga på."

Hela hans resonemang tycker jag är helt och hållet galet. Denna man har verkligen inte kommit över finalförlusten och här hittade han något som han kunde trösta sig med. Grattis. Det roliga var att det som avgjorde till Västerviks fördel var en bonuspinne för grundomgången och det har man ju inte i finalerna.
"Man måste vara bäst när det gäller" - Har jag som dacke-supporter hört i flera år och då oftast som kränkningar med tanke på alla missade finalplatser. Och nu var Dackarna bäst när det gällde, men endå får man höra sånt. Det känns lite tråkigt, men jag börjar bli van vid att höra vad Dackarna gör för fel. Anledningen till att jag nämnde den här krönikan var att jag tycker att den är patetisk.

Men nu ska jag fira. Nu är det en vecka sedan Dackarna var bäst när det gällde och körde hem SM-guldet.
Grattis igen. Jag kan inte bli stoltare.