Äntligen fick vi Dacke-fans fira ett SM-Guld. Jag kan verkligen inte beskriva känslan när Fredrik Lindgren och Andreas Jonsson avgjorde i det femtonde heatet. Jag låg ned på gruset och blev sedan uppbörd och då kom tårarna. Helt makalöst, fantastiskt och otroligt. Nervositeten som hade stigt upp till skyarna under de senaste dagarna omvandlades till total lycka.

Kvällen då Dackarna skulle bli Svenska mästare startade med en lång, lång bilkö till Västervik. Men stämningen i kön var på topp. Tutor och flaggor syntes i stort sett från varje bil, nervositeten steg. Det var upplagt för en magisk kväll. Väl inne på Ljungheden var Dacke-klacken massiv och vid förarpresentationen utbröt det vilda vrål, ett oändligt tutande och miljontals med flagg-vajjningar.

Speedwayen drog igång, resultaten varierade mellan poängövertag mellan Dackarna och Västervik. Men det var Västervik som var betydligt vassare. De höjde sig förvånansvärt mycket sedan matchen i Målilla dagens innan. Men samtidigt så sänkte sig dacke-förarna; Lindgren och Dryml. Vilket gjorde mig och säkerligen många andra oroade. Aldén och Törnqvist hade inget att sätta emot Västerviks reserver, men de försökte och Aldén fick alltid åka på riktigt långa färder av Chris Harris.

Som tur var höjde sig Hans Andersen, Andreas Jonsson och Peter Karlsson ikväll emot vad de vanligen brukar köra. PK gjorde fantastiska omkörningar och hans första heat under kvällen var makalöst. Hans Andersen har haft det lite tungt på slutet av säsongen, men nu höjde han sig inför finalen han väntat på i nio år och körde riktigt, riktigt bra. Sedan har vi då Andreas Jonsson som tog många avgörande poäng. Heat 14 då han höll den s.k. "Mr.Gollob" bakom sig fick mig att sätta i halsen.

Ställningen totalt var länge lika eller med ett par poäng övertag för Dackarna. Och det var det som gjorde speedwayen dramatisk. Men det gällde att ta starten för att åka om var väldigt svårt. Men PK lyckades med det och tack gode gud för det. Men det var spänning, för alla ville och trodde på att SM-guldet skulle hamna hos "sig".  Nomineringsheaten blev helt avgörande. Inför det första nominerades Andreas Jonsson som varit suverän under kväll och Fredrik Lindgren som endast hade tagit en poäng. De ställdes emot Tomasz Chrzanowski och Niels Kristian Iversen som tillsammans under kvällen kört ihop två stycken 5-1 till Västervik.
Andreas Jonsson tar starten och är överlägsen. Lindgren var också bra med i starten men blev omkörd av Niels Kristian Iversen. Chrzanowski kämpade för att ta ifatt på Lindgren men han lyckades inte och SM-guldet till Dackarna var klart med ett återstående heat.
Det sista heatet kördes av Dackarnas lagkapten Hans Andersen och av den förra, Peter Karlsson.

Att Dackefansen och ledningen väntat på detta märktes tydligt då glädjen blandades med tårar.
Att Hans väntat på det här märktes mer än väl då jag aldrig i mitt liv sett honom så avslappnad och glad.
Att det här Sm-guldet var speciellt hos alla förare märktes och de erkände det.
Att detta var en historisk kväll kan alla skriva under.
Jävlar, det är för bra för att vara sant.
Dackarna är Svenska mästare.